måndag 10 juli 2017

Levande landsbygd hur fixar vi det?

Vi är olika, de flesta reser dit alla andra också vill och några av oss gör tvärtom.

Jag har varit på de flesta turistställen på min egen lista så då återstår ju som tur är en hel del annat att upptäcka :-)

På väg hit eller dit behöver man tanka, äta, handla och fixa ett och annat. Har man hunden med sig är det lätt att få logistikproblem. Varmt ute = varm bil, ingen bra miljö för vovven, att binda hunden utanför affären är inte heller en bra ide.

Men även hundägare behöver till slut bättra på förråden och då får man vara lite uppfinningsrik.

Är man två funkar det, en handlar och en stannar kvar i bilen. Eftersom jag reser själv med hunden är större matmarknader och köpcentrum bara att glömma.

Det är här alla fantastiska landsortsbutiker kommer till sin rätt, att hitta en liten närbutik är högsta vinsten. Ställ bilen direkt utanför dörren, gärna så du ser den, öppna alla rutor och kila snabt in. Att handla går på ett par minuter, sortimentet är ofta riktigt bra.

I glädjen rafsar man åt sig allt ätbart och dagen är räddad. Det har väl hänt att matsedeln de kommande dagarna ser lite mysko ut men vad gör det, semester med bästa kompisen är ju det viktigaste.


Kommer någon för nära bilen så hörs det, Bozz ser skillnad på de som bara tänker passera och de som vill gå fram. Jag rekommenderar ingen att försöka när jag gått ur, en klok hund.








I debatten om hund i bil blir jag ibland ganska less, det dyker oftast upp en massa pekpinnar och enkelriktade påpekanden som att hunden ska vara hemma när man handlar och "vi är alltid två och det funkar" så varför osv osv. En normalbegåvad person bör kunna se saker från olika håll och förstå att applicera den bästa lösningen på varje enskilt situation.





Görs resan med och för hunden så löser vi problemen som uppstår på bästa sätt, det innebär att vi väljer endast platser, matställen och boenden där alla är välkomna. Det finns fler hundvänliga ställen än man tror.







Hur behåller vi då de små ställen som finns kvar? Vem kan försörja sig på en liten närbutik på landet, jag har själv en toppenbutik hemma där vi alla springer jämt och handlar allt från mjölk till proppar och batterier. Den som driver en sådan här rörelse måste veta vad folk behöver, ett slags sjätte sinne så att kunderna struntar i att ta bilen till ett köpcentrum långt bort.

Dessutom har de något vi oftast inte hittar på matmarknaden och det heter tid och viljan att prata bort en stund. Ställer du en fråga får du svar på två och finns det kaffe så tar det en stund till.

På så sätt får man veta mycket man inte visste att man ville veta :-)

Det innebär också att vi har ett ansvar om vi vill behålla dem, min rekommendation är att när du är ute och åker. Välj att handla förråden i småbutikerna längs vägen, de stora ställena ser du ändå i vardagen och alla ser likadana ut. Hur kul är det?

glad sommar






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar