Alperna / Dolimiterna 2011





En sommar i alperna kan aldrig vara fel


Äntligen dags, våren gick fort med en tur till Thailand i feb-mars och efter det en sväng till Rom. Jag hade tillträtt en ny tjänst vid årsskiftet och våren/sommren var mer än fullbokad tack vare en del organisationsförändringar.

När det väl var dags att lasta pärlan hade jag lyckats krascha en fotled veckan innan. Man kan säga att jag  "föll" ordentligt för Rom. En nattlig promenad i närheten av Piazza del Popolo resulterade i rejält stukad fotled på grund av en grop i vägen. Som tur är så vimlar Italien av hjälpsamma män som snabbt plockar fram stolar och isbitar vid behov ;) Jag fick linka runt med foten i bandage och hålla mig till shorts och fotriktiga gymnastkskor när alla andra kvinnor flanerade runt i vackra sommarklänningar och sandaler. Bingo!

Så hade jag god passning också. Det är gott att ha någon som passar på en och håller handen ;)

Väl hemma blev det röntgen av uppskärrade sköterskor som ojjade sig över fotélendet som såg ut som ... ja jag vet inte vad! Brutet var det inte så jag tejpade den och stoppade ner fulingen i en stövel och sen blev det full fart ner till färjan i Göteborgshamnen.



Årets tema är Alperna



Färjan:
Som vanligt var inga speciella planer färdiga, en biljett till färjan Götebort - Kiel var bokad. Därefter vidare från Hamburg -> München med autozug (biltåg).

Året innan hade jag kört genom Tyskland så 80 mil på autobahn kändes inte aktuellt igen.
Jag kan varmt rekommendera båten, efter en hård jobbperiod och därefter nio dagar i Rom var det helt underbart att bara slänga ihop lite packning och rulla ombord på färjan. Egen hytt med skön säng och god mat gör att man landar utvilad i Kiel och kan fortsätta vidare ut i Europa som en ny människa.


Kiel:
Kl nio landade vi i Kiel och jag körde raka spåret in i centrum och tog ut lite kontanter samt satte mig på närmsta fik för att tagga ner lite och bara njuta av att vara på G.

Det var gott om tid innan tåget skulle gå så jag tog en sväng på småvägar mot Hamburg. Med facit i hand kan man säga att små vägar rymmer många bilar. Vilken trafik!

En bit på väg fick jag en hemsk huvudvärk, det kändes inte alls bra och jag blev orolig över att bli sjuk. Det skulle ju vara toppen att bli dålig också. En sväng in på apoteket och en stor ask feberrnedsättande och smärttillande fick det bli.

Ny lärdom igen:
Vad jag inte förstod då var att öronpropparna jag köpt på vägen ner till Göteborg var för stora, de klämde i hörselgången och gjorde att huvudet värkte som värsta baksmällan.

Hamburg och Autozug:
Att åka tåg med hoj är en upplevelse, först letar man rätt på stationen. Sen väntar man .. och väntar lite till.

Stationen i Hamburg är välordnad, allt finns bara man vet var man ska titta. Är man nybörjare som jag kan man råka ut för överraskningar.





Mat på tåget:
På tåget säljer de visserligen mackor och lite dricka/öl genom konduktören men jag skulle inte lita på att det finns till alla. Jag hade tur som frågade i tid (hade ju inte köpt i förväg eftersom jag tog för givet att det skulle finnas mat på tåget).

Ett tips är försöka komma till stationen i god tid för att se sig omkring och ta reda på hur det fungerar. Det finns ingen resturangvagn på tåget vilket innebär att det är bra att ladda upp innan avgång. Stationen ligger i ett köpcenter vilket innebär att man kan köpa på sig matsäck innan avgång.





Köra ombord:













Tyskarna är vanligen väldigt tydliga men inte alltid, jag kom in helt fel så det blev en liten omväg på området kan man säga ;) Man ska svänga in i en gränd för gående bredvid hotellet, det såg inte jag eftersom jag var först och inte hade någon att ta häng på.



Här kommer några fler tips:
  • Låt killarna på stationen sätta på transportbanden men kolla att inte något skaver.
  • Ta bort ev tankväska, det är lågt i tak att ducka när man kör in hojen (nu vet även jag det ;-)
  • Förankra mjuk packning  med fasta spännband, dvs inte töjbara band med knäppspänne som skall plockas bort. 
  • Låt den med längst ben lasta hojen, det är tufft nog att ducka sig igenom vagnssetet når man inte ner ordentligt på bägge sidor är det körigt.


När allt är på plats är det bara att slappna av, jag valde enklaste kupén med fem personer. Det är sex bäddar men det verkar som att de bara säljer fem biljetter. Jag hade tur och fick dela hytt med två par, det ena paret (holländare/danskar) skulle åka mc till Venedig. Det andra paret var en jättegullig liten farbror och tant på bilsemester ner till Österrike för att hälsa på släkten.

Vi pratade och fikade lite och sen gjorde vi kväll, det var skönt att vaggas till söms och veta att alla mil bara försvann på vägen. Jag bytte om till min sköna pyjamas och sov som en prinsessa. De andra sov visst inte alls, jag är tacksam för att jag sover så himla bra. På med pyjamas och vägrätt läge som sussar jag direkt Zzzzzzz.

När man åker till München ringer väckarklockan vid sex och frukosten serveras. Det är bara att snabbt åla sig ur nattkläderna och packa ihop. Innan man vet ordet av så är man framme och det är dags att lasta av.

Om det är första gången rekommenderar jag att ta häng på de andra för att hitta till vagnssetet där motorcyklarna är uppställda. Det var inte helt självklart och skyltar verkar det inte finnas i någon större utsträckning. Jag hängde på de andra och före åtta var vi klara för avfärd.

Tjohooo!! Utsövd, mätt och belåten med hela världen framför fötterna....

Därefter tog några veckors utforskande vid med början i Kitzbühel med omnejd för att sedan slingra mig bort till Zillertal och Hindertux där jag varit förut.

Väl framme nästan längst uppe vid Tux tog jag in på ett litet pension och bara slappnade av. Såå skönt att bara låta tröttheten komma ifatt och vandra runt i allt det vackra. Man kan ta postbussen upp till glaciären och ner till Mayrhofen och bara låta dagarna gå.



Saunan vill jag aldrig vara utan, höll på att bli inlåst en kväll när värden skulle låsa. Vem kan motstå vattensängen med musik efter duschar med massage och ångbastu.





Planering:










När jag är ute och åker så har jag en karta på tanken för planering och GPS.en för navigering. Papperskartan är bra därför att den ger översikt, man kan lägga ut den på golvet på kvällen och kolla runt. Vädret är viktigt och efter en tid är kartan full med ruttmarkeringar. Jag brukar markera de vägar jag åkt med gul lyspenna och till slut ser det ut som en full spindel löpt amok på kartan.


Från Zillertahl åkte jag alltså vidare:

Några vägtips:

  • Hindertux med glaciär och skidåkning året om
    • Smart att åka dit med stukad fotled
  • Grossglockner ett måste
  • Nockalmstrasse med underbara svängar
  • Gerlos en lisa för själen
  • Ta lilla vägen söderut (182;an) från Innsbruck och du glömmer all stress
  • Från Villach ta 111:an västerut mot Italien, passa på en tidig morgon innan alla vaknat. 
  • Tog Tauerntunneln för att spara tid, lång tunnel med en rätt hemsk historia.
***plus ett par hundra till ;-)


Pasta på torget i 
Innsbruck
Underbart


Varmt, stödet gick
 genom asfalten direkt

En solig dag i paradiset,
 perfekt med 
skinnstassen på

En dag i solen
Vipiteno en gammal 
stadskärna som
gjord för en ledig dag









Glass och espresso behöver man mer?









Goldenes Dachl med
sedvanliga levande
statyer. Hunden låg
fint och vaktade hela
tiden. Vilken uthållighet
i värmen!







Gerlospasset 1507 möh, en slingrande väg som leder till det spektakulära vattenfallet Krimmler Wasserfälle

Nu börjar det likna något, jag tog den vägen från Zem am Ziller mot Zell Am Zee och Bad Gastein. Mysiga kurvor och gott med fika längs vägen ;-)









Bad Gastein:















Jag var bara tvungen att svänga över till Bad Gastein och kolla läget. Mamma och min Moster som inte finns med oss längre har berättat hur bra de trivdes där.
Skoj att se hur de haft det, jag tog in på ett rätt billigt ställe upp i backen och knallade ner till "fina hotellet" och åt middag på altanen. Oj här fanns det svenskar så det räckte och blev över ;-)
Det här året hörde jag svenska språket på två ställen, här och på Grossglockner och där var det bara en allena.
Det är snudd på att man behöver ha klätterutrustning på gatorna här, vilka backar!



Grossglockner:






Bergen som fyller en med glädje och frihet


Ett måste när man är i Österrike är att besöka Grossglockner. Vad man också kan behöva tänka på är att inte ha för bråttom. Jag hade tittat på vädret och bedömt att det skulle vara rätt dag att åka dit men upptäckte när jag väl var där att det fina vädret stannade i dalen och att alla vackra toppar med snö försvann bakom dimma och moln. Eftersom jag inte hade någon tid att passa pratade jag lite smått med tjejen som hade en av toppstugorna som glatt meddelade att idag kommer vi inte att se solen men från och med dagen efter skulle sommaren komma.

Vad göra?

Jo man sover över och inväntar bättre tider ;-)


Som tur var hade de ett rum över så jag bokade på studs och passade på att njuta av känslan av frid och avsaknad av stress.

Den mest kända alpina väg leder till hjärtat av nationalparken Hohe Tauern. Berget är det högsta berget i Österrike, Grossglockner (3798 m) och dess glaciär. Totalt 48 kilometer högalpin väg med 36 kurvor och en höjd på 2.504 meter! 


Förrädisk stigning:
Till en början upptäckte jag inte hur stor stigning det var, man åker först genom en dal som sedemera börjar gå uppför i serpentinvägar med skog runtom. Jag åkte glatt på och sjöng för mig själv som jag gör när det känns bra i själen. En bit upp började det bli vackert men dimman tog bort en del av intrycket, jag stannade på ca 1800 meter vid en rastplats för att se mig omkring.

... och upptäcker att det är inte alls slätt utan världens lutning och kroppen känns som en påse med kolsyra. Hoppsan där kom påminnelsen om att jag har svårt för höjder, kroppen hänger inte riktigt med när det går fort uppför!

Försiktigt petar jag ut stödet och häller i handbromsen för att luta ner hojen innan jag vågar göra något annat. Ni som vet hur tung en hoj kan vara när det bär av åt fel håll vet hur lätt det är gjort att tippa. När man åker upp och ner i fjäll och alper kan man tappa kollen på vad som lutar och inte och man kan också missbedöma åt vilket håll som är upp och ner.

Det var en nyttig påminnelse att se upp i tid, det blev en rast med vatten och nötter för att få huvudet att hänga med igen.


Så iväg uppför igen >>>>


Rätt snorig uppfart
Det kändes i kurvorna
Kullersten is the shit
Lite sol ändå



Hutte med utsikt





Fördelen med ensamresor är att man stannar där man vill, här blev det rum med dusch och hela världen framför fötterna ;-)



Rum med dusch
ja det kan man säga
Eget garage, såhär
vill jag ha det jämt
Snacka om utsikt
En stilla kopp




Ät och må gott

God mat i underbar miljö, kvällsmat med gott sällskap under tomtens släde kan aldrig vara fel ;-) Om man kollar närmare så dyker det upp prylar överallt, en hare med kryckor och uppstoppade djur överallt. En släde hänger i taket bland tvätten och alla väggarär tapetserade med berättelser om alla som bestigit bergen genom tiderna










Edelweissespitze: 





Kullersten sista biten och en underbar utsikt som belöning















Jag passade på att stanna här och bara vara ett tag. Lite fika och snack med annat mc-folk, det kryllar ju inte av tjejer direkt så det blir som vanligt jag och en hög med gubbar ;-)

Även om vädret var rätt molningt tittade solen fram ibland och jag roade mig med att kolla på diverse jippon med folk som åkt till topps med bilar man inte trodde skulle rulla en meter i onödan. En bil var utklädd till kanin ;) Jag är dessutom med på några foton som togs, förmodligen en form av stämpling vid kontroller som vid orientering.

Großglockner Hochalpenstraße









Utsikt från sängen
Dimman lyfter så sakterliga och
 murmeldjuren dyker upp
Morgonkaffe med
skådespel

Vägen upp



Vart man än vrider skallen är utsikten otrolig


Grossglockner till höger med molnen  som ett salsgolv över dalen


Härliga kurvor


 Bäst att inte fresta greppet i kurvorna i onödan
Behöver något sägas?

Fika i snön vid Hochtor


Bästa hjälmfrillan


Fördelen med att stanna kvar är att parken är helt tom på folk när gryningen kommer, endast murmeldjuren, fåglarna och kossorna är vakna.

Killen som ägde rummet jag hyrde tipsade mig att gå ut i gryningen när solen går upp för då vaknar murmeldjuren och alla fåglar till liv. Jag tog honom på orden och tog lite morgonfika med mig och fick uppleva hur murmeldjuren dök upp från ingenstans och praktiskt taget springa över fötterna på mig. Det var omöjligt att hinna upp med kameran så snabba var de. När de dök upp så stannade de upp och reste sig på bakbenen för att fixera mig med blicken, vi studerade varandra intensivt men så fort jag gjorde en rörelse så var de spårlöst försvunna.

Hela världen vaknade upp och till en början låg morgondimman tät som ett lock över dalen nedanför. En häftig upplevelse att sitta i strålande morgonsol och veta att det enda de ser därnere är moln.

Fåglarna sjöng som vildar och en och annan rovfågel dök som en pil ner efter mat längs sluttningarna.

Även jag gillar frukost och efter morgonpromenaden smakar det underbart ;-)








Så åker vi vidare ...











Och en bit till ...














Nästa tips är Nockalmstrasse
Vattenhål


Fart och fläkt
När man varit här ett tag börjar man bli kräsen, den ena vackra vyn  leder till nästa. Ibland måste man ta till en transportsträcka för att komma till nästa mål och då är det lätt att gasa på. Gör inte det för Österrike är det fartkameratätaste land jag åkt i. Alla är laglydiga här och eftersom alperna tar mycket yta i anspråk är genomfartsvägarna fullproppade med bilar.


Lite is i magen och välja väg med omsorg lönar sig och man kan då ha turen att njuta av livet ;-))




Mysig toppstuga med gubbar på rad

Kissnödig i skinnkläder och kö, råkade slänga en blick på toadörren och höll på att bryta ihop i fnissattack ;-)

Mmmmm




Efter en lång dag vill vi ha någonstans att sova
Var man än kommer så finns det alltid någonstans att bo




Den här rådde jag inte på ... ;-) Delade pension med ett gäng glada trikeåkare



Precis här kom jag på att jag längtar efter mina ungar ... plattan i mattan hemåt och vad är bätte än att ha autobahn ovanför huvudet
Lyx en sen kväll efter lång väg genom Italien. Saunan olala




Underbart när det börjar mörkna



Mmmm frukost







Då ger vi oss hemåt igen då









Till slut är dagen där, den dagen eller kvällen när jag känner att jag är färdig.

Utan förvarning är jag klar för den här gången, är nöjd och har sett det jag ville. I år var det dessutom ett oväder på väg in i de delarna jag från början tänkt åka till.

Jag tog en whisky och snackade lite strunt (lite lite lite och skitgott ;) sov en natt och laddade batterierna, det fanns inget Internet där jag var så jag bestämde mig för att ta vägen om Munchen för att kolla eventuella tåg till Hamburg.

Sagt och gjort med GPS:en ställd på HEM genom München hakade jag på autobahn genom ösregn. Stannade och tankade och fortsatte fort som ögat.



Inget tåg den här gången
Väl i München fanns det inget tåg på flera dagar så jag bara fortsatte norrut.

Det är en märklig känsla det där att när man väl vänt nosen norrut så åker man bara och tappar behovet av att stanna annat än för att tanka.

Det är inte så tätt mellan tankställena som man kan tro vilket innebär att man får hålla ett öga på milen så det inte går torrt. Det har hänt att jag missat ett tankställe och upptäckt att det är en sju, åtta mil till nästa.

Milen matar undan och rätt vad det är så dyker köerna upp, rätt som det är står allt stilla. Hojåkare kan slingra sig mellan bilarna men håll koll om väskorna sticker ut. Det är inte poppis att skrapa medtrafikanterna i sidan.

Jag hann ... nästan!

Hade en plan som nästan höll och det var att hinna till Werningerode till kvällen men solen gick ner för fort. Till slut fick jag ge mig, testade en liten by mitt i Hartz men backade för kvarterspuben såg hur spöklik ut som helst. Jag hade inte sovit en blund där!

Hittade till slut en kinakrog (av allt) i en by mitt i ingenstans, där kunde de tyska, ryska och kinesiska. Toppen, inte ens kroppspråket fungerade ;-)

Nåja rent och fint var det och dörren gick att låsa = sssssssoooooooova!

Dagen efter full fart igen genom resten av Tyskland

Stannade bara för att tanka














Stod på macken för att betala och slängde ett öga ut genom dörren.  och ... fick syn på grabben!
Mamman rörde inte en min, undrar vad som hänt om pappan varit med istället ;)



Färjan Puttgarden - Rödby och vidare genom Danmark och över bron till Malmö wwwrrroooooooomm!!!

Allt i ett svep och den här gången satte jag inte ens foten i Danmark.

Hemma men ändå inte

Väl i skåne började jag fundera på om jag inte skulle ta och köra hem direkt, klockan var mycket men det är ju raka spåret.

Har för mig att det skulle bli sammanlagt 116 mil nonstop och att jag borde vara hemma vid två/tre på natten.

Började fundera på när solen egentligen går ner i Sverige, jag hade varit borta ett tag och tappat greppet om sådant. När jag satt där som bäst och funderade gick solen ner som en sten och då upptäckte jag varför en lampa börjat lysa på instrumentpanelen!!!

Halvljuset var paj!

Bingo ...

För att göra en lång historia kort så blev det en tältnatt till i skåne och jag är kär i min pannlampa ;-)))











Snipp snapp slut för den här gången

Fortsättning följer näst år med nya äventyr >>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>