söndag 18 december 2016

Med en Aussie är det alltid trångt

Vinter och kallt, jag hoppas snön ligger kvar. Idag mötte vi en stor vacker räv som kom springandes nere längs landsvägen. Vi var uppe på ruinen och Bozz upptäckte den inte som tur var.

Nu har jag också fått förklaringen till varför han börjat skälla som en galning vissa kvällar. Grannen berättade att räven smyger runt i på kvällarna och ger sig på katterna. Om det är sant vet jag inte men helt plötsligt har jycken fått tokspel, vissa kvällar han ska prompt ut och sen blir det full far ner i hörnet med rest ragg. Jag borde veta bättre än att tro att han är ouppfostrad, på landet var det samma sak när vildsvinen bosatte sig i skogen bakom huset.

Överlag är det en klok hund, han har järnkoll på många saker det är bara jag som inte alltid förstår vad han vill säga.

Det finns en annan sak som är unik med den här grabben... det är alltid trångt!

Tanken slog mig häromkvällen när jag hittade mig själv uppklämd längst upp i hörnet på en enorm soffa. Benen hade somnat och foten gick inte att rubba, och varför det? Jo en sötnos ligger klistrad tätt tätt intill.

Och så är det alltid.
När jag tänker efter så är det alltid trångt, det spelar ingen roll om soffan/sängen/tältet/platsen/bilen är enorm jag har alltid min trognaste vän tätt tätt intill. Han väger minst ett ton och stannar troget kvar så länge som krävs. Ska jag resa mig ur en stol måste han först få slingra sig ut och släppa loss mina fötter :-)




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar